”Har du sett din döda mans kropp?” – och andra frågor till asylsökande
Jeanette Björkqvist
9/6/2017
I flera sammanhang har brister som det senaste dryga året blottats i Migrationsverkets (Migri) asylprocesser bland annat förklarats med att myndigheten på kort tid var tvungen att rekrytera hundratals nya handläggare efter asylhösten 2015.
Men förklaringen är mer komplicerad än så, enligt nya och erfarna källor inom myndigheten. De här källorna, sammanlagt sex personer, intervjuades av mig i samband med bakgrundsarbetet till Long Plays Sivuääni. En del av det källorna berättade och delade med sig av publicerades då. I den här texten publiceras nytt material.
Samtliga sex källor uppgav i intervjuerna hur de upplevde att atmosfären inom myndigheten förändrades efter att tiotusentals asylsökande på kort tid anlände 2015. Orsakerna, antog de, var bland annat de effektivitetskrav som Inrikesministeriet ställde för 2016, det redan inflammerade offentliga diskussionsklimatet och dessutom de uttalade och outtalade riktlinjer från Migris ledning, som de intervjuade uppfattade var en följd av detta.
Resultatet blev, enligt dem, en hård beslutslinje, där kvantitet fick gå framom kvalitet. Mer om det här kan man läsa i Long Plays artikel.
”KOM IHÅG ATT KORTA RÄTT”
På Migri antogs överinspektörerna i hög grad självständigt behärska och använda sig av olika informationskällor längs med hela asylkedjan – från samtal till konkret beslut.
De här informationskällorna var dels intern utbildning och handledning, dels olika slag av interna dokument, bland dem modell- eller exempelbesluten.
De här exempelbesluten, som delvis avhandlades i Sivuääni, utgår från autentiska fall och anger bland annat hur ett beslut juridiskt byggs upp. En central del i en del av dem är de kommentarer och anvisningar, som jurister inom myndigheten har skrivit in.
Migri har medgett att det under 2016 hänt att tjänstemän direkt kopierat de här exemplen och använt dem som grund i andra asylbeslut. Det framgick i Justitiekanslerns beslut från februari 2017.
Men enligt de sex källorna inom Migri var inte användningen av exempelbeslut det största problemet, utan att själva helheten av exempelbeslut företrädde en hård och negativt präglad linje. Det betydde att de fall som valts som exempel (av jurister inom Migris enhet för juridisk service och landinformation) kunde innehålla tunga linjedragningar, som i många fall stred mot Migrikällornas egen tolkning. Den tunga linjehelheten i exempelbesluten blev, enligt dem, riktgivande för all verksamhet.
Innehållet i exempelbesluten har varierat.
Det har exempelvis kunnat handla om en ensamstående, ogift kvinna, som i asylintervjun uppgett att hon saknar skyddsnät i sitt hemland.
I ett sådant fall har Migris juridiska expertis konstaterat att kvinnan på grund av sitt civilstånd visserligen kan anses vara särskilt utsatt i sitt hemland, men en ogift kvinnans status är inte att betrakta som en så ”central del av hennes identitet eller samvete att statusen inte kan förändras”. Det betyder ändå inte, enligt kommentaren i beslutet, att Migrationsverket ”kräver” att hon måste gifta sig då hon avvisas till sitt hemland.
I exempelbeslutet för kvinnan anses hennes ogifta tillstånd inte vara ett tillstånd som inte kan förändras om hon återvänder hem.
Ett annat exempelbeslut (ursprungligen utfärdat i maj 2016) härrör sig från ett Mosulbeslut och gäller en familj med tre minderåriga barn. I den första kommentaren påpekar Migris jurist att beslutet inte längre kan tillämpas på Mosulfall, men däremot kan det vara användbart för andra sökande från så kallade högriskområden. Det handlar i de fallen om människor, som enligt utlänningslagens §88 kunde beviljas alternativt skydd på grund av att de i hemlandet riskerar utsättas för ”allvarlig och personlig fara som föranleds av urskillningslöst våld i samband med en internationell eller intern väpnad konflikt”.
I beslutet godkänner Migri bland annat att fadern har blivit beskjuten, att han som en följd av det har nedsatt rörelseförmåga och att hans bror senare har dödats. Likaså godkänner man att familjen är hotad om den återvänder till den stad där de bodde innan flykten. Slutresultatet blir ändå ett negativt besked, där familjen uppmanas återvända till en annan ort, där de bodde några år innan de först flyttade inom landet och därefter flydde till Finland.
Barnen anses inte löpa risk att ta skada om familjen skickas hem. Någon närmare analys av hur Migrationsverket utvärderat barnens bästa finns inte (heller) i det här beslutet, utan faktum konstateras i ett schablonmässigt stycke.
Migrationsverket har fått kritik för att inte i tillräcklig grad öppna hur man bedömt barnets bästa i asylprocesserna.
Flera exempelbeslut innehåller kommentarer, som främst fungerar som ett slags påminnelser om hur man ska eller inte ska ändra i färdiga formuleringar.
Okunniga ska inte ändra Elgafaijdomens formulering.
Plocka bort rätt motiveringar från schablonformuleringen.
Det senaste åren har flera medier och sakkunniga rapporterat om brister i Migris asylprocess. Kritiken omfattar allt från undermånlig tolkning och slarviga asylsamtal till uppgifter som tagits med, eller utelämnats, i det första negativa beslutet. Mer om det kan man exempelvis läsa här, här, här och här. Det är för det mesta till det befintliga grundmaterialet förvaltningsdomstolarna tar ställning då beslut överklagas, eftersom de i Finland nästan aldrig genomför egna muntliga behandlingar.
Migri har medgett att det förvisso har varit bråttom, men vidhållit att inga stora fel har begåtts. I den mån man medgett enstaka svagheter så sägs de ha korrigerats och några retroaktiva åtgärder gör man inte.
Men för det mesta har kritiken avfärdats, om den alls har bemötts.
Så skedde också efter Long Plays artikel, som Migri ett dygn senare besvarade i ett pressmeddelande. I det långa svaret valde myndigheten, föga oväntat, att bara plocka fram några enstaka detaljer och avfärda dem som felaktiga. Mycket förblev obesvarat och några konkreta belägg för den egna motsatta synen av hur saker skötts gavs inte.
Frilansaren och bloggaren Jussi Korhonen hörde till de få som försökte få ut bevis för det Migri skrev i sitt svar.
Förgäves.
En utdragen korrespondens slutade i ett nollresultat, där myndigheten vägrade ge ut ett enda dokument. Mer om de turerna kan man läsa i hans blogginlägg.
Jeanette Björkqvist
9/6/2017